Socialt arbete
Bibeln säger att det är Herrens vilja att vi hjälper fattiga och sjuka, att vi bygger upp skolor och sjukhus. Alla missionärer vet hur grundläggande denna verksamhet är. Men samtidigt vet många missionärer och hjälparbetare hur snabbt denna strävan efter socialt arbete blir en frestelse till social framgång och inte en relation till Herren. Det blir ofta en frestelse till en aktivism som ersätter tjänande kärlek. Sedan kommer snart konkurrensen mellan olika denominationer, olika samfund, olika sekter. Vem gör bäst socialt arbete? Vem är effektivast.
Många tyckte det var obegripligt att Moder Teresa från Calcutta nekade ta emot ekonomiska bidrag och materiella bidrag i former av hus, husgeråd, möbler, laboratorier, medicin och medicinsk utrustning. Men Bibeln säger att en själ inte kan ersätta den äkta tjänande kärleken till Honom med någon form av framgång i världen. Att lyckas med projekt för fattiga och sjuka är också en frestelse till framgång. Vi ser ständigt ganska många organisationer som blir granskade för någon form av bedrägeri. Frestelsen till framgång har varit för stark.
Samvaron med den Absoluta Personen är ett kärleksmöte som gör en människa benägen att hjälpa närhelst det är möjligt. Men ofta är det ganska lite en enskild person kan göra när det gäller katastrofer och omfattande fattigdom. Vad vi alltid kan göra enligt Bibeln, är att ropa på Herren och be om Hans nåd i det egna livet. Där börjar all mission och allt socialt arbete.
Den rastlösa människan vill alltid förverkliga sina passioner och gör ibland själens möte med Herren till ett socialt eller politiskt arbete. En hängiven person kan mycket väl arbeta med socialt arbete men det är Honom hon gör det för och hennes passion gäller Honom. Människor som styrs huvudsakligen av lidelser kommer sällan på att göra så mycket för andra om det inte ger en vinst i pengar eller njutning. Bland missionärer kan vi finna många rastlösa människor som ser religionen som en bakgrund eller ett värdesammanhang för det sociala arbetet. Visserligen firar man gudstjänst och har katekes i undervisningen. Men eftersom den andliga vägledningen till sist är den helig Andes verk, lämnar man oftast detta åt individen själv. Det sociala arbetet är i centrum.
En hängiven människa kan inte se det sociala arbetet som det viktigaste eftersom bönen kommer först. Ett medvetande i bön hjälper visserligen andra i nöd, men det är bönen och uppståndelsen som är själva världen för den hängivne. Fattigdom eller rikedom blir då gåvor från Herren i den ordning och utsträckning som Han vill. Huvudsaken varje dag är det kommande livet med Honom. Jordelivet är förberedelse för det livet.
Kunskapen om medicin och sjukvård vill vi förstås använda i vår hjälp till sjuka men det hängivna livet består inte i medicin eller sjukvård. Den hängivne kan arbeta som läkare eller sköterska hela sitt liv men blandar inte ihop sin kärlek till Honom med framgång hos ett sjukhus eller en fattigvård. Ofta gör ateister och sekulariserade människor lika bra jobb. Hängivenheten hos själen till den Absoluta Personen är en kvalitet hos medvetandet som skiljer sig från den sociala verksamheten.
Vi kan också se i historien hur de kristna alltid satt tilliten till Fadern och kärleken till Jesus Kristus i centrum. Men samtidigt är det de kristna som byggt sjukhus och fattigstugor och drivit fram den medicinska forskningen. Idag är det kristna organisationer som gör det mesta för att hjälpa fattiga och nödställda i världen. Men inspirationen kommer från den väldigt speciella kärleken till en enda Person.
Adnukum's Weblog 