Det praktiska livet i tjänandet

Det praktiska livet fungerar enligt lagar. Bibeln säger att det är Herrens lagar, inte människors. Nu skapar vi ju lagar i samhället, men vi gör det utifrån lagar som redan finns i universum. Lagarna är både fysiska och andliga. När en person är en  tjänare åt Herren anpassar sig hon efter alla lagar som finns. Det blir disharmoni om man försöker bryta mot dem. Det kan verka gå bra en tid men det straffar sig på sikt. Herrens lagar, säger Bibeln, är egentligen uttryck för kärlek, en kärlek som får alla planetsystem att röra sig men även ger människan ett samvete med sina lagar.

Det finns ingen annan natur är denna som styrs av Herrens lagar. Men människor fungerar olika beroende på vilken nivå av andligt medvetande de är aktiva. På den första nivån kan man säga att personen strider mot lagarna. Berusning och sinnliga överdrifter är exempel på en ganska dålig anpassning till lagarna. Många effekter uppstår när personen strider mot dem. De flesta är negativa och disharmoniska, det är det Bibeln kallar synder och laster. Men en del känns ibland som njutning och personen misstar sig på vad som är lycka. Man skulle kunna säga att lidelsens överdrifter får ersätta verklig insikt om lycka. Det är en sorts missanpassning.

Denna missanpassning finns också på nästa nivå, den rastlösa ambitionsnivån. Här är inte överdrifterna lika uppenbara som på den första lidelsefulla nivån, men de är lika verkliga. Den beräknande girigheten och starka egenviljan i det praktiska livet gör att samma missanpassning efter lagarna drabbar personen. Inte förrän individen tar emot insikt och nåd om Herrens lagar kan harmoni och lycka hittas i det praktiska livet.

På den första nivån leder ofta den svaga anpassningen till missbruk av olika slag, medan på den andra nivån belönar samhället ofta de strider som personen har med den praktiska verkligheten.  Men det är hela tiden Herrens lagar som styr hela det praktiska livet. Bara för att verkligheten är andlig och gudomlig betyder det inte att den saknar väldigt exakta lagar som styr alla handlingar och att det alltid straffar sig att inte försöka anpassa sig efter dem.

På en väldigt enkel nivå kan vi se detta när vi arbetar praktiskt med maskiner eller djur eller människor. Vi ser hela tiden hur saker fungerar och att det inte går att trotsa lagarna för hur verkligheten ser ut. En bonde eller skogsarbetare vet hur många faktorer spelar in för att arbetet ska flyta. En läkare vet hur komplicerad och svårfattlig en situation kan vara på sjukhuset. Detsamma gäller hela människan och hela tillvaron.

Ålderdomen, sjukdomen och döden

Ett intressant exempel på människans livserfarenhet är ålderdomen, som för många personer blir en stor besvikelse. De kanske har tänkt sig en lugn och frisk ålderdom med bibehållen vitalitet. Sedan uppstår allehanda krämpor och åldersrelaterade besvär.  Man blir besviken och ibland bitter. Livet får ett mörker över sig. Men det beror till största delen på att Herrens lagar inte alls respekteras. Vi vet trots allt i förväg det mesta om det som sker i ålderdomen. Men många tycks tro att det inte gäller just dem. Vår kropp vet bättre, den följer alltid Herrens lagar för just människors kroppar. Men vår insikt på de två första nivåerna är bristfällig.

Ett annat är sjukdomen.  Den kan inträffa precis när som helst i våra liv. Vi har nästan ingen kontroll här. Vi kan leva så sunt vi vill, rätt som det är har vi fått en farlig form av cancer. Det är inte så att renlevnadsmänniskor klarar sig så mycket bättre. Men allt detta, säger Bibeln, styrs av Herrens lagar. Allt sker efter hans vilja. Det enda vi kan göra när alla våra förberedelser slagit slint och all vår läkarvetenskap inte längre hjälper, är att anpassa sig efter Herren och tjäna Honom, säger Bibeln. Men den som väntar tills det tråkiga inträffar har väntat för länge. Det är svårt att bli en hängiven tjänare till Herren när det väl har inträffat en katastrof. Det är bättre, säger Bibeln, att se hur stort och fantastiskt livet är redan på ett tidigare stadium. Det är så många kristna som har upptäckt detta vid ganska ung ålder. Det går, om man bara vågar.

Ett tredje exempel är döden. Många människor vill gärna låta bli att tänka på den. Men den är en av Herrens tydliga och välkända lagar. Den som inte vill inse detta kommer att vara rädd eller kommer att undvika döden och det blir också en disharmonisk form av anpassning, eller en missanpassning. Bibeln säger att  den som tjänar Herren älskar också alla hans lagar och då blir döden en vinning. En hängiven person kan tidigt i sitt liv umgås med just döden för att den är vägen till Liv hos Honom. Men en person utan den insikten, säger Bibeln, blir utelämnad. Nu kan vi alltid hoppas att personer innan dödsögonblicket kommer till insikt, men vi vet att många inte gör det och då blir utelämningen total. Det är då Bibeln använder ordet helvete eller liknande ord.

Försynen

En av Herrens lagar är försynen. Ofta kan vi se hur människor oroar sig för morgondagen. De kanske ska göra ett svårt jobb. De kanske ska ta itu med något obehagligt. Då vill de inte att morgondagen ska komma. De vill inte så gärna anpassa sig till det som faktiskt sker. Herren säger att vi alltid ska låta morgondagen ta hand om sig själv och istället vila i tjänande kärlek till Honom idag, just i den stund vi lever.

När vi anpassar oss efter Herrens lag om morgondagen så vill vi ta emot den. Vi ser fram emot det som kommer, vad det än egentligen är. Detta kan vi kalla den tjänande anpassningen. Man kan säga att försynen är en förinställning som följer Herrens lag. Men människor på lidelsens nivå har svårt för detta. Rastlösa handlingsmänniskor har ibland lätt för det om de rimligen kan förvänta sig framgång under morgondagen. Annars tycker de också det är svårt att möta det som väntar nästa dag.

När Herrens lag är det jag anpassar mig efter behöver jag inte spekulera så mycket i vad som ska hända i morgon. Det är mer Herrens sak att avgöra. Egentligen är Herren evig till sin egen natur och jag kan därför meditera på denna evighet istället för att oroa mig. Det är ett sätt att vara hängiven.

Sex och kärlek

Många frågar om hur man kan skilja sex och kärlek åt. Bibeln säger att kärlek är något andligt. Bara i sällsynta fall har kärleken med en särskild kroppslig handling att göra. Det är framför allt när två äkta makar vill ha barn för att bilda familj. Nästan aldrig annars är kärlek förbundet med någon särskild kroppslig handling. När vi uttrycker kärlek till Herren, som är den största formen av kärlek, gör vi det med kroppen som instrument. Vi knäfaller, vi korsar oss, vi säger böner högt, vi tar emot Herren i brödet och vinet. Likadant är det i livet. Vi kramas och pussas och skrattar och smeker varandra på ett kärleksfullt sätt. Men sexuella handlingar är nästan aldrig intressanta i sådana fall.

Om vi ser på just den sexuella handlingen som leder till att barn skapas av Herren och föds fram av kvinnan, säger Bibeln att det är Herrens krafter som möts. Det maskulina och det feminina är Herrens redskap för hela universum. Polära krafter håller hela skapelsen igång och den större verklighet vi inte vet något om är sannolikt också i grunden maskulin och feminin. Så när killar börjar intressera sig för tjejer handlar det om kosmiska krafter som dras till varandra och stöter bort varandra. Bibeln säger att det är som en kosmisk dans som vi inte styr utan deltar i med glädje. Bibeln talar ofta i termer av bröllop, äktenskap, brud och brudgum, sexuell lust och samlag, kärlek och bröllopsfest.

Herren Jesus framställer sig som brudgum och kyrkan som brud. Varje själ kan sägas vara en liten brud som längtar efter sin Brudgum för det största av alla samlag – jag lägger min själ samman med Herren. Varje själ har också en privat kärleksaffär med denna Brudgum. Varje hängiven person vet att sann lycka finns i den kärleksaffären. Varje dag är den denna kännbara och starka relation som är hjärtats djupaste  tysta hemlighet. Den är till och med svår att tala om eftersom den är så privat och betydelsefull. All erotik och all lust handlar egentligen om denna tysta passion. Pornografin visar det vackra men visar inte tillräckligt mycket, sa förre påven Johannes Paulus II.

Ordet samlag är intressant, för den hängivne lägger samman sig med vår Herre i ett slag åtrå. Det är det som sker i varje bön och meditation och i varje eukaristi då Hans kropp kommer in i oss via brödet och vinet. Bibeln säger att människans samlag mellan man och kvinna är en liten form av det stora samläggandet med Gud. På så sätt kan vi förena mänsklig och gudomligt. Men för personer som lever på den första och andra nivån är detta svårt att förstå. De tycker kanske att det verkar lite poetiskt. Det kan vara svårt att se vällusten och åtrån på ett andligt sätt. Och lusten kan ibland blandas ihop med ägande och manipulerande.

Om den hängivne försöker beskriva sin relation till Herren ter det sig lätt som larvigt, sentimentalt och överdrivet lekfullt. Därför är det viktigt att inte säga så mycket. Det är bättre att tala om filosofin bakom, om den kristna läran. Sedan är det varje själs egen hängivenhet som får söka sig fram till Honom.

Att vara i Herrens välbehag

Enligt Bibelns filosofi är vi på väg till himlen och detta är en insikt om hur man lever det hängivna livet på jorden. I psalm 73 säger Bibeln att vi vet hur det går till att komma till himlen. Vi vet det genom att vi aktivt är med Herren. För personer på första och andra nivån av medvetandet är detta svårt. De tycker kanske att det räcker med besök i kyrkan på söndag. Eller att man mer allmänt tror på Honom. Men Bibeln talar om att alltid vara med Herren, att alltid tjäna Honom. Det kan en person göra om det ger mer glädje och välbehag. Om det inte känns bra och ger välbehag inför Herren är det svårt att vara hängiven.

En person som känner att det är sant att äran tillkommer Herren i höjden är i regel en människa som har hans välbehag. För en sådan person är det lätt att vara hängiven. Det är ingen större kamp att nästan hela dagen vända sig till Herren och sjunga hans namn eller meditera på det. Det händer att utomstående inte tycker att det ska gå så lätt. De har uppfattat synden som en så stor makt att det måste bli en daglig strid. Men Bibeln säger att den hängivne inte får så mycket glädje av jorden som av Herren. Det är bara om världen ger mer behag  som det blir en kamp att vända sig.

Bibeln är positiv till känslor av välbehag. Herrens välbehag är egentligen vårt välbehag. Därför säger Bibeln att en människa mår bättre både kroppsligen och psykologiskt när välbehaget i Herrens tjänst får fylla upp oss. Det vanligaste sättet är bönen eller lovsången som då inte bara är ljud och stavelser som formas i hjärnan utan fungerar som en övernaturlig kanal in i oss av glädje från den gudomliga Personen.

Herrens välbehag är starkare, säger Bibeln, än de sinnliga välbehagen. Det kan vi förstå när vi jämför dem. De sinnliga är oftast mycket kortvariga. Vi känner oss också lite smutsiga efter att  ha njutit av dem för mycket. Välbehaget i tjänandet av den gudomliga Personen känns annorlunda. Det är en renare njutning. Det är ett välbehag som får oss att le och vara lyckliga men som inte hetsar upp oss på det sinnliga sättet.

Bibeln är inte puritansk, trots att en del sekter har blivit puritaner. Bibeln är positiv till mat och dryck och social samvaro. All sorts mat är tillåten och god. Musik och dans är goda saker. Men Bibeln förutsätter att det är till Herrens ära vi gör det. Renheten försvinner ganska fort när vi gör det för vår egen skull. Den andliga renheten är inte en teori utan en direkt och påtaglig verklighet som nästan alla människor har ganska bra uppfattning om.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s