Att veta i tjänande


En hängiven behöver inte kräva logisk sanning för det hon säger eftersom intresset är att leva tjänandet, inte beskriva det. Men den sanningsteori som passar henne bra är reliabilismen. Den säger kortfattat att en sann tro produceras av en pålitlig mekanism i tillvaron. Den auktoritet som en hängiven i har när han eller hon talar med andra, är en sådan pålitlig process.

Bibeln säger att varje människa är skapad med ett program för att ta emot sanningen om livet. Men alla aktiverar inte detta program. Synden gör dem blinda i stolthet, självsäkerhet, lidelser och rastlöst aktivitet för egna projekt. Den hängivne vet att Gud existerar genom själva processens pålitlighet. Varje person har kapaciteten att veta hur Herren lever, det är en del av den naturliga kognitiva och noetiska utrustningen.

Kunskapen om Gud är därmed lika naturlig som att förstå vanlig logik och induktiva resonemang, förstå att andra personer finns, att förgången tid finns, att framtid finns, att objekt i vår perception sannolikt finns där. I alla dessa former av kunskap litar vi på vår design. Genom att den är tillförlitlig kan vi vara säkra på att veta. Att lära känna den absoluta Personen som Gud är ingår i denna naturliga noetiska utrustning, om den aktiveras.

Därför vet vi att Gud är denna Person och lite om hur Han fungerar. Det är inte endast tro utan naturligt förnuft och kognitiv erfarenhet. Vi har inte bevisat Gud med något gudsbevis utan vilar helt på en pålitlig kunskapsprocess. Bibeln säger att detta är den enklaste formen för gudskunskap och den som apostlarna levde med.

 

 

Att vara  ledsen

När någon är ledsen beror det oftast på att hjärnan har ett budskap, en idé som sedan kroppen och själen reagerar på. Det är nästan alltid tanken på misstag och att inte lyckas med något. Ibland är det tanken på oförmåga, handikapp och sjukdom eller på döden.

För människor som lever lidelsefullt är det ofta tanken på den uteblivna tillfredsställelsen som skapar den ledsna känslan. För människor i den rastlösa aktivitetens tillstånd är det tanken på att inte hinna med eller inte få något gjort som skulle göras. Tankar som ”jag får inte det jag vill ha och behöver” eller ”jag får aldrig tid till att göra detta” eller ”jag misslyckas hela tiden med det jag gör” skapar alltid ofelbart känsla av sorg och ledsnad.

Den hängivna människan ersätter alltid sådana tankar med motsatta och balanserande sanningar som ”allt jag får av Herren är jag tacksam för” och ”jag har fått så mycket gott att det räcker för många år framöver”. Den hängivne är vän med Gud och detta öppnar ett skafferi av sanningar som förändrar känslorna i kropp och själ.

Många tycker det här låter för lätt men psykologin i detta är hållbar och naturlig. När helst en människa tackar Gud och tar emot den nåd som gör tacket hjärtligt – det kommer ur hjärta och hjärna på en gång – är det som att Herren skriver ut ännu en check på ett stort belopp åt henne. Det är svårt att vara ledsen då.

En utebliven tillfredsställelse eller en misslyckad insats på jobbet eller i relationer till andra, kan vara helt subjektiva föreställningar på grund av en allmän psykologiskt tendens att vänta sig för mycket av livet på jorden. Orealistiska förväntningar är nästan alltid en form av otacksamhet i relation till Herren. Med undantag av extrema situationer av förtryck, svält och annan nöd, är dessa tankar felaktiga idéer om verkligheten.

När vi gör något för andra kan vi inte vänta så mycket tacksamhet. Gör vi det blir det lätt en form av utpressning som gör tillvaron ledsen för andra som är involverade. Den hängivna människan gör tvärtom: hon vill endast behaga Herren som tar emot handlingar för vår medmänniska som handlingar för Honom själv. Herren lovar dessutom att betala rundligt för allt vi gör; den lönen varar evigt.

När vi är sjuka eller har ett handikapp kan lätt tanken ”jag är en börda och ett besvär för andra” göra oss ledsna. För den rastlösa aktivitetsmänniskan är denna tanke vanlig. En hängiven människa använder TT-metoden: tillbedjan och tålamod. Den metoden räddar dessutom många själar när den formas till förbön för andra.

Att vara gammal och i behov av hjälp faller också under samma tanke att ”jag är en börda för andra”. En hängiven person kan hjälpa åldringar och långtidssjuka genom att be dem bli TT-missionärer. Allt det lidande de har kan de offra för andra genom tillbedjan och tålamod. Människor som prövat detta blir mer vitala och lyckliga – så många själar du kan rädda om du sitter dagarna i ända i en rullstol!

I vår kultur är detta nästan otillåtna synsätt på lidande och depression. Men vi har en andefattig kultur och ett oerhört stort antal sjuka och gamla lider alldeles i onödan. Förr när folk kunde böner till Herren utantill var det lättare. Barn som är handikappade förstår ofta hur roligt det är att genom TT-metoden rädda andra själar till himlen. Man kan förklara för dem att när Jesus gjorde mirakler blev många väldigt imponerade. Men de omvände sig inte. När han däremot led och dog kunde Han rädda hela världen.

Döden gör många ledsna och den tanke som då styr känslorna är den hedniska föreställningen ”han/hon har nu förlorat allting”. Det är en djupt osann hednisk tanke som kommit tillbaka i vår tid. En variant är att vi syftar på oss själva och tänker ”vi har förlorat honom/henne”. Båda dessa felgrepp kan bli rättvända om vi aktiverar vår tro och tänker på vilken vinst döden är för en god människa och för oss som kan få hjälp genom förbönen. Istället blir det en glädje och inte sällan en sorts fest, det som gravölen var förr i tiden.

För passionerade människor är döden en katastrof och för rastlösa handlingsmänniskor är det en stor besvikelse och förlust. Man kan se i begravningsannonser hur folk använder just orden ”förlust” och ”tagits ifrån oss” och liknande hedniska uttryck. När vi får lite kunskap om Herren vet vi mer om den sanna verkligheten och blir inte ledsna.

De flesta svårigheter och problem vi har styrs av en negativ tanke, ungefär som en preposition eller en inledning ”det är så irriterande att…”. För en hängiven människa finns det alltid en belöning i själva lidandet eller irritationen. När vi härmar Herren, som tog alla smärtor på sig på korset, är det lätt att se varje negativ situation som en positiv. Det är inte ett ytligt positivt tänkande utan en faktisk koppling till Hans liv och Hans lidande. Bibeln säger att vi kan lita på Hans blod. Vår Herre är smärtornas man och därför kan våra små smärtor få ett verkligt och realistiskt utseende. Våra små smärtor fyller dessutom ut det som saknas i Herrens lidande, som Bibeln säger. Vi räddar andra själar genom tillbedjan och tålamod.

Att vara ledsen är lite inne i vår sekulära kultur. Många skriver böcker om hur ledsna de är på allts om hänt i livet. För lidelsefulla människor finns det alltid gott om svek och eländen. För rastlösa och giriga är verkligheten nästan alltid en dålig affär på för kort tid. Den hängivna personen följer Bibeln och accepterar ofta det som händer med nåd och tacksamhet. Herren utför en liten checkning varje gång det sker. När vi använder vår kunskap om Herren och tar emot olika former av irritation och smärta signerar Herren en ny inteckning i himlen.

Det är svårt att vara ledsen när koncentrationen ligger på att inhösta Herrens inteckningar åt oss i himlens glädje. Men samtidigt ser vi att världen är full av människor som kör in i hinder efter hinder på deras väg genom livet. Kunskap om Gud är att veta hur vi ska värdera lidandet och hantera hindren och taggarna vi river oss på. Om vi bara trampar på med begär efter den ena efter det andra eller kastar oss in i olika aktiviteter kommer vi att skada andra och oss själva många gånger.

 

Låga tillstånd

Bibeln säger att vi ska försöka undvika låga tillstånd som t. ex. alkoholism, romanticism, lidelsefullhet, eroticism, mental vaghet, ambition, dagdrömmeri. I dessa tillstånd får det undermedvetna dominera och din själ skadas.

Men människor som behärskas av lidelser kan inte så lätt undvika de låga tillstånden. Även den överaktivitet som den girige och ambitiöse lider av fördunklar själens tillstånd. I dessa tillstånd är en människa väldigt nära att falla för vilken tokig impuls som helst. Det beror på att hon är långt från tjänst hos Herren och kan inte finna sig själv i dessa impulser.

I lågt tillstånd kan en impuls till begär eller brott eller en dålig handling väldigt enkelt dominera en person. Den hängivna människan undviker kroppsställningar som inbjuder till låga tillstånd och undviker naturligtvis de sociala situationer som direkt är avsedda för dem. Istället kan den hängivna personen alltid tala till den absoluta Personen och så att säga bedriva en konstant vaken konversation med Herren.

Bibeln säger att du alltid kan offra ditt begär eller din känsla av brist till Honom som frälser alla själar. När fokus är på att behaga Honom genom handlingar och tankar försvinner ganska snart tendensen till låga tillstånd. Många av de sociala och politiska problem vi har beror på att personer domineras av låga tillstånd och därför inte kan tänka klart.

Vi får enligt Bibeln en kraft och en nåd när vi fokuserar enkelt på Herren via bön och tankar och denna nåd upplöser effektivt de vågor av begär och ambition som impulser kan skapa i ett lågt tillstånd. Om vi dessutom studerar kroppens teologi och tar vara på den kroppsliga formen när vi rör oss, sitter och ligger, blir vi sällan offer för låga impulser. De kan komma och passera med blir inte till handling. Korkprincipen gör att vi stiger upp ur de låga tillstånden genom tjänande kärlek till Herren.

Ibland kan en person säga att han gärna skulle bikta sig och få sin skuld borttagen, får sin börda lättad i samvetet. Men om man inte tror på det fungerar det väl inte? Men Bibeln säger att det fungerar objektivt. När du vill ge bort tyngden till Herren så fungerar det även om du inte tror. Själva viljan gör att lättnaden kommer till stånd.

Själen är sådan, säger Bibeln, att den liksom påverkas utan att vi formellt påstår att vi tror på det. I vår tid är trenden att inte tro på något särskilt. Det liknar en del det antika romarriket då medelklassen trodde på en stor mängd olika gudar utan att egentligen tro på något. När kristendomen kom tid blev man förvånad över att den förnekade denna relativism. Man upplevde det som ateism.

Idag vill många inte tro på något särskilt, de kanske upplever det som fanatism av något slag. Men i praktiken tror de på en rad saker som aldrig binds ihop till en helhet. Många tror på sina lidelser, sina begär och sina ambitioner. Många tror på pengar. I själen bildar detta låga tillstånd som på sikt skadar människan. Bibeln säger att själen kvävs under sådana tillstånd. De värsta tillstånden är lidelsefullhet och ambition, men även eroticism och alkoholism dödar på sikt själens liv och förstör möjligheten till evig glädje.

 

God ordning

Andlig ordning, säger Bibeln, gäller alla människans handlingar. Varje människa är inne i systemet där vi försöker ge dagen en god ordning. Det gäller enkla beteenden: stiga upp på morgonen, äta frukost, borsta tänder och ge sig av till arbetet eller studierna. Detta är inte godtyckliga beteenden utan just en struktur av god ordning – vilket är den andliga dimensionen av verkligheten.

Vi vet alla vad som händer om vi missar lite i den här ordningen. Vi orkar inte tvätta oss och vi kommer ordentligt försent. Vi säger ofta att vi sjunker ner i större oordning, en lägre grad av godhet i tillvaron. Ofta beror det på sjukdom eller depression. Men även om vi inte är sjuka så känner vi ganska snart att tillvaron är sämre genom att vi väljer en lägre ordning.

Den högsta graden av ordning vi kan åstadkomma är att tjäna Herren. Då har vi stigit upp på morgonen, ätit och bortstat tänderna, kanske gått till jobbet eller till studierna. Men vi har också bett Fader Vår och inordnat hela universum i vår goda ordning. Vi får den goda ordningens perspektiv på oss själva. Och en eller flera gånger i veckan tar vi emot Herren i sina sakrament i mässan. Vi tjänar den goda ordningens Herre.

Det är märkligt och ledsamt att folk i vår tid inte vill ha denna ordning i sin helhet. Man skär ner ordningen till kroppens renhet i morgonduschen, maten och tandborstningen, man går till jobbet och börjar arbeta. Den fulla ordningen som sätter hela det jordiska i perspektiv ersätts inte med något annat. Därför blir det en ensamhet och en ledsamhet i själen för de allra flesta, trots att de inte alltid är medvetna om varför. Inte alla sätter upp en kompenserande ordning där trevnaden, rikedomen,  framgången eller vänligheten får bli Gud. Många tappar bara den goda ordningen i sin helhet.

Bibeln talar i klarspråk och kallar det grov synd att strunta i ordningen. Detta klarspråk kan vara svårt att förstå för många som hört att religion är något valfritt, att religion tillfredsställer vissa speciella behov. Sanningen är tvärtom enligt Bibeln. De som saknar ordningen är skyldiga till ignorans och gudlöshet. De förnekar genom sitt beteende den goda ordningen i tillvaron och är därmed ett slags grova förrädare.

Varje natt tar det omedvetna över och själen hamnar i en lägre ordning som finns kvar vid uppvaknandet. Morgonbönen är därför en återställare som historien igenom varit viktig för nästan alla människor. Man återknyter kontakten med den absoluta Personen och hans kärleksauktoritet.

Det som sker när inte bönen och tjänandet hör till den goda ordningen under en dag är att hjärnan och medvetandet går ner på en lägre funktion med mer kaos och mindre ordning. Det känns som förvirring ibland, tomhetskänsla ibland, ledsamhet eller panik ibland. Människor är olika och känner den här bristen på ordning på olika sätt. Många försöker skratta mycket under dagen och det höjer vårt humör och känns bra i kroppen. Det finns många symptom på vår brist, vårt förräderi som Bibeln kallar det.

För lidelsefulla och rastlöst aktiva är det svårt att ge upp greppet som den lägre livsordningen har tagit om en själ. Det gäller för själen att släppa identifikationen med de olika formerna av lägre ordning och bli människa fullt ut. Lika naturligt som att borsta tänder och äta frukost är det att tacka Herren. Och skulle något komma först är det just bönen och lovprisningen, allt det andra faller sedan rätt naturligt in i dagens livsmönster.

 

Gud som verklighet

Det finns många betydelser av ordet ”Gud”. Ibland står Gud för en fysisk energi som en gång skapade universum. Ibland står ordet för den sexuella lusten och fortplantningen eller för den sexuella aktiviteten som sådan. Ibland kan Gud stå för ett djur eller ett väsen.

Bibeln menar med Gud den här verkligheten i realtid. Alltså det du som person är med om just nu. Det är som en film som du deltar i, du vet inte riktigt vad manus innehåller men du är verkligen med om det och det blir en personlig historia utav det. Du vet inte hur det ser ut från en annan persons innehåll men du vet hur verkligt det är för dig och ditt personliga liv.

Det är svårt att inte tro på denna verklighetsgud. Andra gudar kan man tvivla på, man tror kanske inte på åskguden Tor eller på den indiska apguden Hanuman. Men verklighetsguden som Bibeln talar om måste man nästan tro på. En del universitetslärare i filosofi försöker ibland förneka den här verkligheten och säga att den bara är ett språk eller en tanke. Men de flesta av oss håller nog med Bibeln och tror på den här verkligheten.

Men det är viktigt att se hur denna verkliga Gud fungerar. Dels är det en miljö – det du ser omkring dig, den plats du är på och den kropp du har, alla speciella omständigheter du hamnar i när filmen pågår i realtid. Men sen är det ditt personliga liv. Du upplever allting genom en personlig erfarenhet. Person är det sätt som du ser den verkliga Guden. Du kan liksom inte flytta över till ett träd eller till ett livlöst föremål och erfara livet därifrån. Det är hela tiden en person som deltar i filmen.

Bibeln säger att miljö och person är de två ingredienserna i Gud. Miljön kan kallas historisk skapelse eller materiell utveckling eller något liknande. Men det är miljö för Gud hela tiden, den verkliga miljön. Person är dag för dag det sätt som Gud visar sig genom att du alltid är person. Ibland pratar folk om en opersonlig Gud, t. ex. i indisk filosofi. Men ingen människa har erfarit verkligheten utan sin person. Person är det sätt som Gud är verklig och det blir ditt liv sålänge du är medveten och levande.

För många, liksom för mig själv, är detta riktigt goda nyheter. Alla betydelser av Gud som är något annat än verkligheten blir så mystiska och knepiga. Man förstår det inte fast man hör talas om det och läser böcker om en sån gud. Men när själva verkligheten är Gud blir livet väldigt spännande och det är lätt att bli en hängiven. För vare sig man är rik eller fattig så blir det inte mindre Gud för det. Vare sig man är frisk eller sjuk förändras inte Gud för det. Vare sig man tror sig vara frälst eller inte, så är Gud lika närvarande i realtid för det. Vare sig man är gift och barn eller inte är den verkliga realtidsguden tydlig och väldigt levande. Vare sig man är en god person eller en som syndar mycket, finns Gud där hela tiden och är alltid med i vårt liv. För många är detta en pålitlig filosofi.

Bibeln och särskilt Jesus säger sedan mycket mer om hur denna miljö och denna person fungerar men grunden är den verkliga Guden, den som vi alla deltar i sedan vi fötts som människor på jorden. Att tro på rikedom eller framgång istället blir ett dåligt liv, säger Bibeln. Att tro på sina begär eller på sin makt över andra förstör också kvalitén på livet. Begären är som gudar för många och den egna stoltheten och egenrättfärdigheten är vad många andra tror på. Det är väl omvittnat att det blir dåliga liv för dem.

Bibeln menar att allt annat än den verkliga Guden ger ett dåligt liv. När vi istället ser Gud som han är i realtid i vårt eget liv, kan själen sträcka ut och känna frid. Det blir en stark trygghet i att alltid ha en verklig Gud mitt i sitt eget personliga liv. Miljö och person är alltid det mest verkliga, fast en hel del försöker tänka på andra och mindre verkliga mål för sitt liv.

 

Ta bort det onda

Bibeln och Jesus har en viktig bön, den brukar kallas Herrens bön. Den är känd som Fader Vår. Den innehåller sju böner och den sista är ”befria oss från det onda”. Det är en viktig sista bön. Men många tänker: hur ska det egentligen gå till.

Vi vet ju alla att vi nästan jämt gör dumma saker och tänker ganska onda tankar, både små och stora sådana. Ser vi på nyheterna märker vi att rätt många tänker mycket onda tankar och i stor skala och med våld som ska eftertryck åt de tankarna. Det är uppenbart att vårt hjärta så att säga ständigt producerar och gestaltar ondskan.

Därför verkar det omöjligt att det onda skulle kunna tas bort. Men själva bönen ger en viss effekt. Du kan känna hur innehåll försvinner när du ber. Om du ber Fadern Vår eller rosenkransen en halvtimma så märker du att nästan inga onda tankar kommer under den halvtimmen. Om du återvänder till bönen till exempel en gång på förmiddagen, en på eftermiddagen och en på kvällen, så blir det ganska många minuter du är fri från det onda. Det är rätt fantastiskt. Bönens kraft är väldigt stor. Det gå att lita på den därför att processen är direkt och tydlig. Ett korsord eller en roman gör inte samma effekt alls. Många idisslar alla möjliga sorts onda tankar medan de läser eller löser korsord. I Herrens bön kan du inte hålla på så.

Att säga Herrens namn under en utsträckt period tar bort det onda om ditt hjärta är med i lovprisningen eller bönen. Det är ett fysiskt och psykologiskt faktum. Att befinna sig i rosenkransens bilder gör att du byter miljö och det är svårt för någon form av ondska att dyka upp i den miljön. Däremot ser du ondskan ur Jesu synpunkt och ur Marias perspektiv. En kunskap om ondskan finns med andra ord att hämta i rosenkransen. Men samtidigt blir du själv ren av själva bönen.

 

 

Visdomens räddning

En hängiven person vet att visdomen hos Herren kommer att rädda honom. Den visdomen räddar även den värsta syndare. Vi är syndare allihop och de lidelsefulla människan glömmer det bara. Likadant gör de rastlösa aktivisterna, de tror att deras sorglösa framgång räddar dem. Men det enda som egentligen kan rädda en person undan döden är Herren Jesus, säger Bibeln.

Det är ganska svårt att förstå hur människor som struntat hela livet i Herren, ändå kan bli räddade av Honom. Det är något som inte stämmer, tycker vi nog. Men vi kan ju också vända på saken och se hur just de människorna behöver räddningen mest. Det här finns i andra traditioner också, t. ex. jodoshin från Japan och Rena Landet från Kina. Att den som syndar värst på något sätt mest behöver frälsningen. Men bara visdomen hos Herren kan åstadkomma denna räddning.

Medan den lidelsefulla personen inte vet något om visdom över huvud taget, kan den hängivna människan glädjas redan nu åt den räddning som kommer senare, säger Bibeln. Likaså vet rastlösa handlingsmänniskor väldigt lite om visdom och kontemplation. För dem finns lite glädje i projekt och olika trevliga framgångar i världen. Men ett sugande missnöje ligger ofta bakom – var det inte mer? frågar de sig.

När man säger ordet visdom tänker många på äldre kloka människor. Men Bibeln har en hel bok som heter Visdomen eller Visdomens bok. Där ser vi att visdomen genomtränger hela universum, den finns med i skapelsen och i framställningen av protoplasma, det första levande materien på jorden. Visdomen ligger bakom hela evolutionen och det är mycket vi inte vet i detalj om den evolutionen.

Men den högsta visdomen och evolutionens mål är räddningen till det nya livet. Den visdomen är inte opersonlig, eftersom allt vi vet har vi fått genom en personlighet, den som vi kallar vår egen. Den är ju egentligen inte vår utan upphovsmannens personlighet. Han är därför helt logiskt en supraperson som skapar personligheter. Den högsta visdomen finns i denna absoluta Person som räddar allt levande, ja till och med fienderna och de största syndare.

En hängiven vilar ofta i själva medvetandet om denna visdom. Det är inte direkt en metod eller en andlig övning. Det är mer ett sätt att leva – man är medveten om hur stora syndare vi alltid är och hur förtjänstlöst vi kan lita på löftet om räddning från Herren.

 

Åter till evig natur

En sak  många människor glömmer när de intresserar sig för religion och tro är att Gud faktiskt är evig till sin natur. Genom att den rastlösa kvaliteten har många i sin makt gör folk Gud till en hanterlig och villkorlig faktor. Man bestämmer ett sätt att be eller leva och tror att man tillfredsställer Gud på det sättet. Men Gud är evig, hans klarhet och gränslösa kärlek fungerar inte villkorligt. Det kan vara svårt att acceptera när man är van vid en viss stil.

Bibeln visar i de många psalmerna och bönerna att Gud förblir Densamme, hur olika vi än mår eller hur olika vi än tänker. Psalmerna visar också de många mänskliga tillstånden inför Gud som är evig lycksalighet. Ibland klagar psalmisten över att Gud har övergett honom, ja även Jesus citerar en sådan psalm på korset. Ibland prisar psalmisten med jubel och fröjd den Gud som är trogen och aldrig överger. Tillstånden hos den troende ändrar sig ständigt men Gud är evig, endast evig.

En hängiven människa följer inte den rastlösa eller begärsfyllda människans försök att tämja Gud utan återvänder ständigt till den eviga, tysta och kärleksfulla Anden. Där finns friheten och enkelheten och vilan i Gud. Själens egen innersta natur blir också synlig i Gud. Det är en själ som finns för evigt och aldrig blir förändrad av villkor och begränsningar. Vedermödor växlar med brusande glädje, men själen hör istället hemma hos Gud.

 

Den kristna sammanfattningen

En del av detta känner många troende igen men del annat kan kännas främmande. En sammanfattning av kristendomen kan kännas lite ovanlig i vår tid därför att många inte tar så hårt på religion längre. Samtidigt är det inte många som lär sig historien nu för tiden.

Kristendomen som en andlig lära handlar om kärleken hos Gud för människan och om människans tjänande kärlek inför Gud. Men Bibeln visar oss också hur olika människor fungerar. Vi kan kalla det för antropologin i kristendomen. Det är väldigt viktigt att alltid minnas denna människobeskrivning när vi talar om kristendom.

Människor fungerar på olika nivåer av medvetande. Bibeln skildrar detta på ett levande sätt utan att systematisera för mycket. En sån systematisering leder lätt till en rent teoretisk religion. Grovt sett finns det tre sorters medvetande inför Gud. Det första är styrt av starka begär. Sådana människor kommer alltid att formulera religionen som ett regelsystem som de är lojala inför. Men deras liv styrs ändå av själva begären.

Den andra sorten medvetande är den rastlösa aktivismens medvetande: sådana människor vill alltid göra religionen till en praktisk hjälpverksamhet, politisk eller mer allmänt human. Den tar fasta på alla uttalanden i Bibeln som handlar om kärleken till nästan och den ödmjuka hjälpsamheten.

Det tredje medvetandet är en personlig relation till Gud och därmed den tjänande kärleken till Honom. Det är en andlig nivå som oftast förblir lite poetisk och mystisk för begärsstyrda och rastlösa troende. Ibland kan den nivån upplevas som en smula förandligad, inte riktigt grundad i den praktiska religionen. Men Jesus ser alltid till det medvetandet och har sina kära bland de som tjänar Honom i den andliga formen av kärlek.

I den tjänande kärlekens medvetande är inte moralen i fokus. Detta kan irritera både begärsstyrda och rastlösa aktivister. De vill gärna förkunna moralen och utföra en del av domen som Herren skipar på den utlovade dagen. Men för den andliga tjänaren är det kärleksrelationen i sin verkliga och objektiva form som är viktig. Att Han älskar mig vad jag än gör och hur jag än faller, bara jag återvänder i sann kärlek och uppriktigt behov. Samtidigt uppstår en frihet från världen hos den tjänande och hängivne, en frihet som inte känns igen av de mer rastlösa handlingstroende eller de som följer sina passioner. Det liknar parförhållandet mellan människor som är kära i varann: du och jag.

Skriften är viktig för alla kristna men mest för de som lever passionerat och de som är rastlösa handlingsmänniskor. Den hängivne ser Skriften mer som en enda Höga Visa. På varje sida finns uttryck för kärleken till den Absolute och Evige. Det är dessa guldkorn den hängivne helst läser och uppfattar. De systematiska apologeterna återfinns däremot hos de passionerade och de aktiva handlingstroende.

Denna andliga kristendom ser Skriften mer som allegori för den tjänande kärleken som är evig till karaktären. Även historien och den fysiska verkligheten är egentligen språk och metafor för den hängivna tjänsten och Herrens kärlek till oss. Materien är alltid representant för något annat. Tidens gång berättar så att säga om kärleken mellan Herren och hans hängivna. När all tid är över kommer detta att vara huvudsaken: att själen var hängiven sin Herre.

Vi kan säga att det handlar om att var och en forskar i sin själ och frågar vad som är mest verkligt för den. Vår egentliga natur syns först när vi vänder oss om i tjänande kärlek till Honom som är den levande. Det är den andliga kristendomen.

 

Värdeområdet för tjänande kärlek

I västerländsk filosofi behandlas sällan hängivenheten till Gud men hos Dietrich von Hildebrand finns en fenomenologi som är värdefull. Vi kan ta lite från den.

På vanlig icke-filosofisk svenska kan vi säga att den välkända behovspyramiden är ett lån från Bibelns syn på människans behov, men man har skurit bort den översta delen av pyramiden. Socialismen och senare kommunismen satte den välanpassade medborgaren högst i pyramiden. Men Bibeln sätter detta behov i den första delen av pyramiden.

Om vi tänker oss tre värdeområden så handlar det första om mat, värme sexualitet och social gemenskap. Där är vi alla ganska lika och Bibeln talar ofta om tacksamhet till Gud som den riktiga responsen för dessa goda gåvor.

Det andra värdeområdet är de aktiviteter vi utövar när vi bygger upp en civilisation: sådant som infrastruktur, kunskap, yrkesaktivitet, samhällsorganisation, ekonomi och militär.

Det tredje området är former av kärlek som går utöver den sociala gemenskapen. Vänskap, äktenskap och gudskärlek är det tre viktigaste här. Den högsta är gudskärleken som sprider sig till alla de andra områdena när den en gång är aktiverad. Till och med de basala behoven som mat och sexualitet färgas på olika sätt av denna högsta värde form.

Men vi måste se pyramidformen framför oss. Den högsta spetsen är den tjänande gudskärleken men det är inte många människor som når den eller lyckas aktivera den. Den förblir abstrakt för de flesta. Mammor och pappor har i alla tider sökt sig till himmelen för den renhet och godhet de ville ge sina barn. När mänskliga förebilder sviker, blir helgonen viktiga. Men oftast tjänade föräldrarna i allt sina barn, inte den Herre de fått barnen av. På liknande sätt söker sig människor i stor fara till Gud men när faran är över är de inte så intresserade av att tjänande älska Gud.

Von Hildebrand säger också att denna kärlek förekommer sällan därför att den inte kan grundas i något annat värdeområde. Du kan inte direkt från mat eller sexualitet gå till gudshängivenhet. Du kan inte göra medborgaren till en utgångspunkt för denna kärlek. En statlig kyrka som rekommenderar kyrklighet hos medborgarna fungerar således inte som aktivator av tjänande gudskärlek.

Von Hildebrand säger att tjänande gudshängivenhet är möjlig endast i det högsta värdeområdet. Den liknar mest den äktenskapliga kärleken. Men inte ens i denna kan den grundas. Den måste stå alldeles fri för själens rop efter Herren. Oavsett vilken situation en människa befinner sig i kan denna hängivenhet vakna och grundas då i den oberäkneliga nåden från Gud.

Det är alltså enklast att tänka sig Gud som initiativtagaren till den hängivna relationen, medan alla andra värdeområden i någon mening alltid följder av varandra. När mat och värme och sexualitet är aktiva kommer behovet att bygga familj och samhälle. Därefter kommer tendensen till ett mer väl fungerade samhälle och en kulturell civilisation. Men det högsta värdeområdet väcker Gud själv till liv i den enskilda själen.

Detta är nog inte så goda nyheter för många. Det är så lätt att tänka sig Gud som en rättighet för varje person att utöva. Många lagstiftare tänker sig saken så. Den som vill ska få utöva sin religion och sin tro. Men i själva verket aktiveras det högsta värdeområdet på annat sätt, ett utväljande nådegivande sätt. Ingen kan äga något i detta högsta värdeområde, för Han är Ägaren. Ingen kan ta sig rätten att njuta av detta högsta värde för Han är Njutaren. Ingen kan på ett spontant sätt få en kärleksfull relation till Gud för Han är Älskaren. Ingen kan bjuda in sig själv till gudsgemenskapen för Han är den som inbjuder till Festen.

 

 

Korkprincipen igen

Bibeln säger att Gud är centrum för allt liv. En människas liv blir helt enkelt bättre när hon lovsjunger och älskar Gud, när hon tillåter sig själv att bli förförd av Gud.

Korkprincipen gör då att vi liksom flyter upp ur synden och skulden.  Jesus talar ofta om att synderna blir förlåtna av Honom. Det som händer i en människas liv när synderna blir förlåtna är inte en osynlig och abstrakt förändring som inte egentligen går att påvisa, utan det är en tydlig lättnad i hela själen och vi vet verkligen tydligt att förlåtelsen äger rum.

Denna korkprincip glöms ofta bort av många som annars läser Bibeln ofta och kanske undervisar och skriver om den också. Det är faktiskt konstigt att de kan glömma denna första och viktigaste händelse: att vi erfar lättnad och en stigande rörelse upp mot Gud.

När vi flyter upp genom förlåtelsen och försoningen med Gud tappar i på ett visst sätt kontakten med jorden och det jordiska. Ändå fungerar vi bra i samhället och med andra människor. Men vi har lämnat det jordiska i själva förlåtelsen och vi får våra rötter i himlen och inte jorden.

Just denna känsla av att ha förlorat kontakten med jorden kan upplevas som lite förskräckande i början – det känns som vi tappar fotfästet en stund. Också filosofiskt kan det finnas motstånd i oss mot att lämna de kategorier som gällt hittills på ett realistiskt sätt. När man är med Jesus på detta lyftade sätt blir det lite roande att höra apologetiska debatter eller teologiska utredningar.

Vi ser också hur de jordiska aktiviteterna som Gud gett oss att bygga upp leder till befrielse och förälskelse i Honom. Att föda sig och försvara sig, att fortplanta sig och bygga samhällen är preliminära verksamheter för befrielsen i Hans kärlek och ett liv i förälskelse. Men de behövs alla på vägen dit och sålänge vi har en kropp är vi kvar dagligen i dessa verksamheter – de är alla saliga verksamheter om vi låter dem leda till kärleksrelationen till Herren.

Vi är alla syndare men de av oss som tar emot syndernas förlåtelse genom kärlek till Herren hamnar i en lustig situation: vi vet inte riktigt vad vi ska göra mer på jorden! Denna känsla beror på att vi fått smak av himlen och effekten blir gärna en viss uppgivenhet inför det jordiska. Vi befinner oss i Tårarnas dal och hör egentligen inte hemma där längre.

Rastlösa och liderliga människor har mycket kvar att göra på jorden och kan känna sig kritiska inför himmelstagna och försonade människor, kan inte riktigt erkänna dem. Och det finns inte mycket att svara på kritiken. Det går inte att göra gudskärlek till obligatorisk aktivitet..


Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s